Emma Maria Andersson

Du var min syster, 9/7-2010 lämnade du oss. Jag visste att du inte mådde bra, varför var jag inte med dig denna dumma kväll? Varför drog jag ut ist?

Jag tänker varje dag att jag kunde räddat dig, att jag kunde stoppat dig från överdos o uppskurna handleder, hade jag vetat att de vart så illa den dumma kväll.

Jag räddade dig så många gånger tidigare, varför lät jag dig ens vara själv? Jag tänker på de varje dag och mår så dåligt över att jag inte kunde rädda dig min storasyster, jag visste att allt hade gått åt helvete, jag försökte finnas där så mycket jag kunde men varöfr inte denna kväll?

Hon var min storasyster, hon blev 17 år och hon tog sitt liv och lämnade mig kvar, så många gånger jag tänkte göra samma sak för att hamna hos henne men så mycket har stoppat mig, hade tankar på de varje dag i 7 månader sen träffade jag rasmus o han räddade mig från dom tankarna men inget kan få mig att glömma min syster. Kommer alltid tänka att jag kunde ha räddat henne även hur många som säger att de inte var mitt fel så kommer de alltid kännas så.

17/5-1993 - 9/7-2010 du är nu min ängel, du finns fortfarande för mig, jag pratar med dig på kvällarna o vill att du ska finnas där i dom jobbiga stunderna men då finns du inte här.

Jag kommer alltid älska dig min vackra storasyster!